Ja då var det måndag igen. Det är inte klokt va helgen går fort. I lördags kväll så satt vi barnvakt för våra äldsta barnbarn. När vi kom hem vid 02.00  parkerade vi bilen vid garaget och gick mot huset. Jag stannade upp medans min man låste upp dörren och kollade upp mot skyn. Natten var alldeles svart. Men tittade man upp i himlakupolen så lyste det av miljoner stjärnor. En sådan lycka jag kände att stå där i det absolut tysta mörkret och vända ansiktet mot stjärnorna. Men va liten man kände sig.